Boken Lean Startup (av Eric Ries) beskriver konceptet MVP – Minimum Viable Product – översatt till svenska ungefär Enklast Möjliga Produkt. Alltså inte den slutgiltiga produkten utan en iteration byggd för att testa en tes som man sen kan dra slutsatser av: tänker vi rätt, är det här något kunden vill använda. Om man är på rätt spår kan man iterera en vända till och göra ett nytt test med nya slutsatser. Syftet är att med små resurser åstadkomma något som kunderna vill ha utan att gissa så mycket – det är dyrt att gissa fel och det tar lång tid också.

Jag tror många har mycket att vinna på att lära sig de här metoderna och på att våga testa, framförallt vi på “stora bolag”. Det är ofta en kulturfråga där en etablerad organisation med roller och ansvarsområden har svårt att ställa om till att visa halvfärdiga produkter eller koncept och lyssna på feedback istället för helt färdiga produkter med “big-bang-lanseringar”.

Boken har bra konkreta exempel på vad en MVP är eller innehåller. Två exempel som jag tycker är bra är Groupon och Dropbox tidiga MVP: första versionen av Groupon var en blogg utan speciell design där de publicerat en post med rubriken “Two pizzas for one”, en text och en epostadress. Dropbox hade sitt synkkoncept uttänkt men ingen investerare nappade tillräckligt för att investera i verksamheten utan att se hur det fungerade först. Som MVP spelade de då in en enkel mockad screenshare som visade i en dator hur konceptet fungerade och BANG – den första versionen räckte för att få igång investerare och därmed verksamheten och visa att konceptet håller (75.000 intresseanmälningar på kort tid när filmen lades ut publikt).

Svårare än så behöver det inte vara att ta ett första steg ibland.

No related posts.